FIRAR VI NÅGOT I DAG EGENTLIGEN?

Dummer! Vi firar ju midsommar i dag! Var inte så negativ, lite regn får man ju räkna med och juni månad 2015 är den kallaste någonsin. Lite sprit, midsommarstång och sång så blir det som vanligt. Nej, för oss som bor i Danmark och särskilt oss som är invandrare och inte fick rösta, är detta inte på inget sätt en dag att fira. En mycket mörk cynisk framtid och politiskt kaos kan detta land förvänta. Jag tycker politiskt riktigt synd om danskarna för första gången, UTAN att vara den där ”självgoda” ”politisk korrekta” svenska översittaren som är rädd för ”lite yttrandefrihet”. Jag är faktiskt orolig för hela Europas räkning. Politik (höger som vänster) som bygger på att hitta syndabockar för lågkonjunkturer och samhällsförändringar och försöker stoppa utvecklingen och resa tillbaka till en idealiserad tidsålder som aldrig riktigt funnits, är ingen substans att bygga bra på politik på och har resulterat i förödande konsekvenser i vår historia. 

De som känner mig vet att jag inte räds hettan i debatter. De som känner mig vet att jag inte är statsvetare av en slump. Jag älskar politik eftersom politik inte bara är partier, utan all interaktion som föregår mellan människor. Tyvärr har jag inte kunnat finna ett parti som passar mig och därför har jag ägnat mig åt olika sakfrågor. Moralpanik, dubbelmoral, korrekthet och lågt i tak är något som får varenda cell i min kropp att protestera. Allt för ofta har jag upplevt att de som menar att de står för en god sak, mångfald, yttrandefrihet och respekt, inte lever som de lär, så jag har lärt mig att bedöma människor utifrån vad de gör och inte vad de säger. Jag har svårt att haka i det svenska mottot ”att göra det rätta” som kommer från vår starka frikyrkorörelse. Jag har också känt att frysa ute partier som Sverigedemokraterna (SD) inte är det bästa sättet eller ett demokratiskt sätt att hantera något som en så stor del av befolkningen tycker är viktigt, även om det är osympatiskt. När svenska debattörer menat att det gemytliga och liberala Danmark gick i graven 2001, är också något som fått mig att vilja protestera. Det är därför jag valde att skapa en blogg som bl.a. poängterar att vi svenskar inte kan förstå dansk mentalitet utifrån att utgå från oss själva och vilka orsaker det är till det. Detta är något jag fortfarande står för. Men efter att ha vaknat upp till det förfärliga danska valresultatet, där Dansk Folkeparti (DF) helt plötsligt blivit det andra största partiet och faktiskt har rätt att bilda regering, börjar rätt stora, tunga, orosmoln stiga upp på min himmel och jag vill bara dra täcket över huvudet och sova vidare. 

Varför? 

Ja, hur kunde det bli såhär? Precis som jag hävdar i min sista blogg DET DANSKA VALFLÄSKET ÄR PÅ VÄG ATT BRÄNNAS VID handlar detta egentligen inte om invandringsfrågan, eftersom nästan alla partierna behandlade denna fråga i årets val. Ungefär som de svenska partierna förhöll sig till feminism i valet 2014. Nej, det handlar om rädsla för globaliseringen, urbaniseringen och för att mista välfärden och tryggheten. Valresultatet signalerar missnöje och protest, främst från glesbygden Sønderjylland och Sydjylland där stödet för DF var starkast. I mitt förra hävdade jag att danskarna ansåg att valet mellan Helle och Lars Løkke var som att välja mellan pest och kolera. Att det var konstigt att Venstre inte lyckats vaska fram en ny kandidat på fyra år, när de förlorade valet 2011 och Lars Løkke nu är så impopulär opålitlig och skandalfylld. Venstres väljarna har nu verkligen sagt sitt och röstade DF istället. Partiet har upplevt det sämsta valet på många decennier och signat ner till det tredje största partiet. Ändå blir clownen troligen statsminister!!!!! Denna förbannade blockpolitik. Även om socialdemokraterna fick fler röster i 2011 och är det största partiet, har Venstre tillsammans med DF majoritet. Helle, som har avsagt sig partiledarskapet kommer att gå vidare till internationella toppjobb (dagens rubrik i Extrabladet: ”blondinen har stillet stiletterne”), medan Lars Løkke kommer att sitta som statsminister och veta att han har mindre stöd än någonsin och vara bunden till händer och fötter av DF som inte vill ingå i regeringen, men ha inflytande och troligen kommer att få allt de pekar på. En av Venstres viktigaste vallöfte handlar om att skära i de offentliga utgifterna. Det vill inte DF, de vill öka utgifterna. Lars Løkkes vallycka är nog rätt bittersöt idag, ja tom riktigt förnedrande. Nu är det för sent att avgå, skat!

Men hur tänker väljarna egentligen? Partiledare för DF idag är Kristian Thulesen Dahl och inte skräcktanten Pia Kjærsgaard. Han är stilig, lugn, bildad och retoriskt mer vass och taktfull. När de andra partierna och framför allt Helle och Lars Løkke har skivats vem som bäst kan hantera invandringsfrågan, göra upp regler och segmentera invandrargrupper, har han mycket sakligt och eftertänksamt sagt att Danmark självklart skall rädda liv till varje pris. MEN fokuserat på var. De som behöver Danmarks resurser mest finns i gränsområdena till konfliktzonen och det är därför där resurserna ska sättas in för att rädda flest liv. Det är ju orättvist att Danmark ska premierar de få flyktingar som har råd att betala flyktingsmugglare med socialbidrag, bostad etc. Han har även poängterat att Danmark per invånare ger mer pengar än de flesta andra europeiska länder och det stämmer. DF slogan har kort och gott varit: ” Ni vet vad vi står för”. De som röstade på DF vill ha en stark offentlig sektor, kontroll vid gränserna och någon som värnar om Danmark och de som bor i landet. De kommer från båda blocken. De jylländska regioner som röstade på DF känner sig bortglömda och de är rädda för globaliseringen. Massor av industrijobb har försvunnit till Kina, massor av jobb inom offentlig sektor har försvunnit i och med regementens nedläggning och sjukhus centralisering,  polska och litauiska hantverkare gör jobben billigare och jobben skapas i Köpenhamn och Aarhus. Detaljhandeln och annan näring har slagits ut pga. närheten till Tysklands billiga gränshandel och den höga danska momsen. Lokala polisstationer har lagt ner och skapat otrygghet vid inbrott etc. som inte sällan begås av utländska ligor. DF vill skapa bättre förutsättningar i glesbygden, öka offentlig sektor och höja bidragen och kontrollera gränser och sätta upp övervakningskameror i varje stad. Det enda finansieringsförslag är minskad invandring. Varför inte rösta DF om inte annat för att protestera.

Hur kommer framtiden att se ut?

Det är osäkert om DF kommer att vilja ingå i regeringen till sist. Det blir ju märkligt att ha blockmajoritet och inte vilja ha ministerposter. DF kommer i alla fall ha många krav. Det är framför allt fyra krav som Thulesen Dahl kommer att ställa till Lars Løkke Rasmussen och det gäller att göra mer skillnad på flykting-och invandringspolitiken, hårdare gränskontroller, reformering av Danmarks förhållande till EU samt att det inte skall skäras i välfärdsstaten. Den sista punkten är kanske det mest positiva för de som annars skulle röstat på vänsterblocket. Troligen kommer inte Venstre sträcka ut handen till det röda blocket för att undvika DF:s inflytande. DF ses tydligen som en naturlig del i det blå blocket. Helles avgång på valnatten visar att det inte finns någon återvändo. DF, precis som SD borde kanske ingå i det röda blocket, eftersom deras syn på välfärdsstaten och offentlig sektor är rent socialdemokratisk och S också framförde hårdare tag mot invandringen. I det här fallet skulle det ju också vara mer demokratiskt. Det är ju så väljarna valde.

Hur kommer denna hårdnade retorik att påverka oss svenskar? Kommer skåningarna helt plötsligt att ses som parasiter för att de ”tar danskarnas jobb” på Field’s och Tivoli. Kommer vi att klumpas ihop med de andra EU-emigranterna och ses som några som kommer för att utnyttja välfärdssystemet eftersom det är mer generös i Danmark än i Sverige och danska kronan starkare? DF har ju redan föreslagit att man måste arbeta två år i Danmark för att kunna få barnbidrag. Kommer vi som pendlar varje dag kontrolleras hårdare på Öresundståget, kommer Tullen att bli ett permanent inslag? Kommer Danmark alliera sig med  Storbritannien i sin EU-kritik? De får vi se. Något som är säkert är att det kommer det bli kaos och stora diskussioner i Folketinget de nästa fyra år. Kanske lär vi oss något av det i bästa fall. För handlar detta om protester, så måste vi ta det på allvar och börja våga prata om hur vi vill ha det och inte bara hur vi inte vill ha det.

Jag firar lite grann ändå-min blogg fyller år

Jag har iallafall något att fira denna regniga dag, förutom midsommar. Min blogg fyller ett år idag och att min drivkraft att fortsätta blogga om mitt svenska perspektiv i Danmark har vuxit sig mycket starkare efter valet. Jag gläds också ”vildt meget ”över att min blogg har över 1500 läsare och riktigt många av dessa är danskar i Sverige. Det mest populära inlägget har varit: VARFÖR SVENSKARNA BARA INTE HAR EN J-DAG så det är enormt motiverande och kul att fortsätta. Det är också ett fantastiskt sätt att bearbeta de iakttagelser och reflektioner som jag ständigt gör i min vardag. Det är ett roliga sätt att omvärldsbevaka helt enkelt!

Då jag skapade min blogg på midsommarafton förra året regnade det givetvis också och jag satt ensam i mitt kök på Vesterbro och väntade på att min arbetande man skulle komma hem(ja, man firar inte midsommar 19 juni i Danmark). Nu sitter jag här, men inte ensam. Idag är det exakt ett halvår sedan jag fick min älskade katt Silke från djurhemmet Dyreværnet Dyreværnet och hon har på ett halvår gått från mager och rädd liten tjej med tufsig päls och hosta, till en välmående, självsäker primadonna. Nu vill Silke (och jag) att jag slutar blogga så vi kan börja äta frukost (IKKE FROKOST, GOD DAMN IT) och njuta den lilla midsommar-matkassen från Sverige och lyssnades på Evert Taube, Sator och Cornelius Wreswiijk.

Glad midsommar alla läsare!                                                        

 

 

 

PS! Danskt valfläsk-inte bara en metafor
När jag och min svenska väninna Lena skulle ut och äta igår upptäckte vi att danskar har en tradition att äta fläsk och dricka öl när man valvakar. Våra män satt hemma och hade valvaka med stekt fläsk och valöl och vi förstod plötsligt varför. Man har med lite humor gjort om metaforen om tomma, feta, vallföften dvs. ”valfläsk” till något bokstavligt och gjort det till tradition. Vi beställde istället in en delikatesstallrik med olika skinkor och pratade politik hela kvällen. Aldrig hade vi kunnat gissa denna valutgång.